Skjutbanorna ute i landet bygger verksamheten på eldsjälarnas och de många medlemmarnas ideella arbete, en sinnebild av svenskt föreningsliv med rötterna i tidigare sekel.
Men pandemin slog undan benen för banorna under ett par år, sedan kom kriget, inflationen och de skenande ammunitionspriserna.
Det är dock farhågorna med anledning av det utvidgade blyhagelförbudet som har varit mest omdiskuterade. Betryggande är dock att landsbygdsminister Peter Kullgren i en intervju på sidan 14 bland annat konstaterar att vattenfyllda diken och vattensamlingar som inte är livsmiljö för sjöfågel inte kommer att definieras som våtmark:
”Så där känns det viktigt att kunna lugna den oro som varit. Som med all lagstiftning, man måste se till: Vad är syftet med lagstiftningen? Vad vill vi skydda med den här lagstiftningen?”
Klargörandet var välkommet eftersom det ofta är ovissheten som är värst för alla som är beroende av att planera sin verksamhet. Eller som Peder Grankvist, JRF-Söderköping, uttrycker det i en av intervjuerna här nedan: ”Vi vill ha ja eller nej, stopp eller kör!”
1. ”Vi har inte gett upp”
En förstklassig skyttebana där man kombinerar allmänhetens behov med jakt- och sportskyttarnas utmanande krav – allt på föreningens egen mark. JRF Nykvarn/Södertälje JSK blickar framåt med tillförsikt, trots prishöjningar och blyförbud.
Carl-Erik Isacsson är styrelseledamot i JRF Nykvarn/Södertälje jaktskytteklubb och utbildningsansvarig på avdelningens skjutbana i Nykvarn. Då Jakt & Jägare når honom bubblar han av entusiasm när han beskriver verksamheten:
– Vi har faktiskt en väldigt fin skjutbana. Den ligger långt från bebyggelse jämfört med många andra banor, det minskar risken för klagomål för buller med allt vad det kan medföra. Samtidigt är vi lättillgängliga för alla som bor i Stockholmsområdet, säger han och fortsätter:
– Dessutom äger vi tio hektar mark, en stor trygghet. Klubbstugan är på 200 kvadrat och en verklig samlingslokal. Ibland hyr vi ut, men eftersom vi har kursverksamhet och avtal med Medborgarskolan är den inte ledig så ofta. Vi håller jägarexamen och andra egna aktiviteter i lokalen.
Och hur ser det ut på skjutbanefronten?
– Det är lite ovanligt, men vi har två älgbanor. En med akustisk markering och en äldre med manuell, det är vi nog ganska ensamma om. På öppna tider utanför allmän skjutning har medlemmar möjlighet till inskjutning av kulgevär. Sedan har vi en 50 meters viltmålsskjutbana för träning som vi även använder för markmål vid jägarexamen.
– Men framför allt vill jag lyfta fram vår sportingbana som är väldigt avancerad. Jag är banchef och lite part i målet, men det står jag för. Den byggdes med enorma insatser från ideella krafter. Vid besiktningen 2019 fick vi toppbetyg av polisen för den övergripande säkerheten på skjutbanan. Det har vi igen nu när den ska besiktigas 2024, jobbet är redan gjort.
Kan du berätta mer om sportingbanan?
– Den klarar allt vad gäller jakt med hagelvapen. Vi talar höga master och låga mål som rabbit, den är allround och mycket utbyggd.
– På området finns också en trapbana för hagel, där en av våra medlemmar, Håkan Dalby silvermedaljör i OS, håller till med 15 egna kastare för olympisk trap. Den delen av banan är väldigt fin med en vall inklädd i konstgräs.
– Men vi har banor också för nordisk trap och skeet. Dessutom har vi en instruktionsbana för hagelskytte som framför allt riktar sig till jägarexamenselever samt en skeetbana.
Hur planerar ni inför blyförbudet?
– Då det gäller jägarexamens markmålsprov kan vi lösa det med mål i kanalplast och skjuta med stålhagel. Men då det gäller jaktstigen har vi tagit beslut om att avvakta klargöranden från Naturvårdsverket om vad som är våtmark eftersom vi har ett vattendrag rakt genom skjutbanan, det blir därmed ingen jaktstig för oss i år. Men vi har inte gett upp, om Naturvårdsverket gör en snäv definition av vad som är en våtmark kanske vi kan köra på.
– Att skyttet blir dyrare när allt går upp i pris är också något som vi behöver förhålla oss till. Det är en balansgång, vi måste höja priserna men får inte skrämma bort skyttarna med för höga priser.
2. ”Jag tror att jaktstigarna är på väg bort”
Liten, familjär, med ett välbesökt kafé och samtidigt alla möjligheter för skytte. Tyrveds skjutbana utanför Sorunda i Nynäshamns kommun har tagit rejäl höjd för att verksamheten inte ska påverkas av blyförbudet.
Det är Södertörns jaktvårdsförening som driver Tyrveds skjutbana, som ligger vid väg 225 mot Sorunda, sedan 1956.
Anläggningen tillhör Jägarnas Riksförbund genom avdelning 02-04 i Stockholmsdistriktet, och Mona Berg är på sin egen bakgård när hon berättar om verksamheten.
– Jo, jag har väl under årens lopp gjort i princip allt som går att ägna sig åt på den här banan, säger hon med ett skratt och tillägger snabbt:
– Provledaransvarig, styrelseledamot och banchef. Men nu trivs jag så bra med att bara vara Mona som sköter kafeterian.
Kan du beskriva banan och verksamheten?
– Vi har väl egentligen allt som behövs. 80 meters älgbana och 50 meters viltmål, sportingbana, nordisk trap, skeet och olympisk trap. Samtidigt är anläggningen tämligen liten, men det är det som gör den så trivsam. Allt ligger samlat med kontoret och kaféet i mitten.
Har ni påverkats mycket av det utvidgade blyförbudet?
– Vi har förberett oss ganska ingående. Hagelskyttet på 20 meter hare måste vi göra om. Murarna har vi klätt in med trä så att stålskytte ska fungera. Nästa steg blir att själva haren görs av plast också den, just för att vi ska kunna ha jägarexamensprov, men det är inte så himla krångligt utan tvärtom ganska lätt att åtgärda.
– Den stora stötestenen är jaktstigen. Vi hade en del stigar tidigare men i dag fungerar de inte eftersom alla våra mål går på vajrar av stål och dem kan vi inte klä in i plast. Jag tror dessvärre att jaktstigarna är på väg bort, det blir för dyrt att bygga om helt och hållet.
– Konstruktioner med mål som går på räls fungerar bättre. Hos oss döljs rälsen av skjutvallen så där behöver vi inte göra något. Sedan kommer det att bli ett ständigt bytande av kanalplasten, men det är ingenting att göra åt det.
Mona Berg understryker att det nu handlar om att invänta tydliga besked, främst angående vad som kommer att klassas som våtmark i framtiden och att det gäller alla banor i landet.
– Det där är en enda ovisshet. Vi har ett dike som vi tills vidare räknar som våtmark, men vi vet ju inte. Det verkliga eländet är om det blir så att vi inte får skjuta med blyad .22 på grund av diket. Då kommer det att bli rejäla fördyrningar för alla, det är ju svårt att hitta ammunitionsalternativ i dagsläget.
– Men nu är det våren som hägrar. Banan öppnar för hare så fort tjälen går ur marken.
3. ”Vi har lagt stora resurser på anpassning”
”En riktig gammal ideell förening med eldsjälar som lever för skjutbanan och verksamheten.” Så beskriver Peder Grankvist Bocksätterbanan, där han är tävlingsansvarig och själv synnerligen aktiv på banorna.
Det är svårt att prata skjutbanor med Peder Grankvist utan att komma in på hans egen skyttekarriär, som inleddes 1983 då han var funktionär på Riksmästerskapet, RM, som årligen anordnas av Jägarnas Riksförbund.
– Året därpå deltog jag som tävlande och sedan dess har jag varit med vid varje tillfälle, förutom ett år då jag sköt lag-SM i skeet.
I somras fullbordade han en fin svit.
– Jag fick det där sista guldet som jag saknade i veteran plus. Nu har jag tagit samtliga medaljer i alla valörer.
Jag förmodar att du har skjutit ett och annat skott på Bocksätterbanan, vad utmärker den?
– Det är en riktig gammal ideell förening med eldsjälar som lever för skjutbanan och verksamheten. Många äldre envisa farbröder som jobbar där ute. Vårt stora problem är att vi inte äger marken och nu är Bocksätters gård som banan ligger på till salu för 75 miljoner. Vi har kontrakt till 2028, sedan vet vi inte vad som händer.
– Under pandemin hade vi otroligt mycket att göra med jägarexamen. Under hösten var det ganska så lugnt, men vi väntar på grupper framåt vår och sommar. Förra året hade vi hageljaktstig, DM och alla KM. Vi försöker också hålla kuljaktstig, men det har varit för torrt i skogen och då säger markägaren nej.
Hur hanterar ni det utvidgade blyförbudet?
– Vi har haft lite skilda åsikter i föreningen, och jag har verkat för totalt stopp för blyhagel tills vi får ett klart besked om vad en våtmark är, och i det har vi landat. Det är tråkigt men tills vi vet blir det ingen traditionell jaktstig, vi får hitta på något annat i stället.
Landsbygdsminister Peter Kullgren säger till Jakt & Jägare att förbudet inte kommer att bli så inskränkande som många fruktar. Kan vi inte lita på det?
– Vi vill vara 100 procent säkra. Innan vi eventuellt kör i gång med jaktstig igen måste vi ha en myndighetsperson på plats som ger klartecken. Antingen kan det vara någon från Naturvårdsverket, eller så får man delegera till kommunens miljökontor.
– Men under tiden har vi lagt stora resurser på att anpassa oss. Den nya markmålsbanan på 20 meter med kvartsälg för jägarexamen har vi tavlor av kanalplast till. De håller för 50 skott sedan måste de bytas ut.
Kanalplast nämns ofta, är det vad som kommer att gälla i skyttesammanhang framöver?
– Förmodligen, det är billigast och bäst. Vi funderar på att bygga en jaktstigsbana med rälsen gömd med sandvall både framför och bakom och tavlor av kanalplast, men det är en kostnad på en halv miljon. Det enda som är synd är att vi har så många fina plåtfigurer, han som har tillverkat dem gör de nya i kanalplast nu.
– Sammanfattningsvis kan jag säga att blyförbudet inte oroar mig lika mycket som ovissheten. Om jag ska vara diplomatisk kan jag säga att de ansvariga har varit en aning oprecisa. Vi vill ha ja eller nej, stopp eller kör!
