1. Vänj dig vid tanken att det kan dyka upp oväntade situationer
Jag har själv många gånger legat insnöad i bivack och lekt ”oförberedda leken”. Den går ut på att en av deltagarna ställer en situationsfråga till de andra: ”Vad gör vi om bivacken rasar in i natt när vi sover?” Sedan pratar man igenom svaret och funderar tillsammans över hur det hade kunnat bli bättre.
På det sättet kan man fördriva många mörka timmar i en snöbivack, samtidigt som man mentalt förbereder sig på att oväntade saker kan hända. All erfarenhet visar att om skallen har fått vänja sig i förväg (du kanske till och med har gett den en bra målbild!), så är den också mycket bättre skickad att lösa problemen när de väl dyker upp. Du har liksom redan varit där. Du kan agera.
2. Var beredd på vilka situationer du kan ställas inför
Kan det bli fråga om snabba skott? Har jag tränat det? Är jag nybörjare i gamet? Är jag lättstressad och just i dag lite störd efter ett morgongräl över frukostbordet? Kan det göra mig till en sämre skytt?
Jag minns en situation under en älgjakt då en av lagets medlemmar hängde läpp för att han hade fått en orättvis utskällning av jaktledaren. Det var mot slutet av älgjakten och pressen att fälla vilt, så att alla skulle få kött, var kanske lite för stor. Killen som hade fått utskällningen berättade efteråt för mig att när han väl var på pass, stod han och gruvade sig över den där utskällningen. Han skulle minsann visa att han kunde.
I nästa ögonblick dyker älgen upp. Vad händer? Skottet sitter fel och det är dessutom helt fel djur. Ändå bedyrade skytten att han hade sett precis rätt djur. Allvarliga saker. Med ett par förberedande tankar och en tydlig målbild hade situationen kunnat undvikas.
3. Kontrollera situationerna
Detta att undvika orostankar kallade pokerspelaren för ”coping” (att hantera). Det bästa sättet att kontrollera en situation är att veta hur, eller varför, den uppkommer. Då kan vi antingen träna den, eller eliminera den.
Om killen i exemplet ovan hade vetat hur han skulle reagera på den uppkomna situationen, hade han också i förväg kunnat bestämma sig för att han bara skulle avge skott mot tydlig kalv, och endast si eller så många meter från tornet. Han hade kunnat bestämma att han bara skulle skjuta i den eller den riktningen, bara hitom granen och stora stenen och bara om han tydligt kunde avgöra att djuret var en älgkalv. Han hade också kunnat plocka fram sin målbild (se faktaruta) och göra den verklig just där, på passet. Kort sagt: Han hade haft koll. Nu stod han i stället och kände sig förnedrad efter en utskällning och han ville dessutom visa sig duglig. Han kontrollerade inte situationen, varken före eller under skottet.
4. Fokusera på uppgiften
Både psykologen och Jan Alriksson menar att avgörandet ligger i själva fokuseringen. Kanske är det den svåraste delen. Men också den enklaste att träna. Det är nämligen här skjutbanan kommer in i det psykologiska dramat.
Genom att träna skottet på längden och tvären får du i första hand förtrogenhet med vapnet. Du vet hur det fungerar och du behöver inte alls tänka på själva avfyrningsmomentet. Har du sedan i förväg gått igenom vad som kan hända och hur du kommer att tackla det, blir du en del av själva situationen i stället för att vara en bekymrad människa.
Det där är svårt att beskriva, säger psykologen, men det handlar mycket om att lära sig att inte behöva tänka under just den där sekunden då du kramar avtryckaren. Då ska hjärnan klara biffen själv med de hjälpmedel som du har givit den före situationen.
– Vi brukar säga att i det avgörande ögonblicket ska hjärnan vara blank. Det är liksom kulmen på en lång process. När du står i skogsbrynet ska alla tankar vara avklarade. Det duger inte att tänka på en utskällning som man nyss har fått eller att man är oroad för att få en. Tankarna är helt enkelt färdigtänkta. I förväg. Under den avgörande sekunden är det din egen målbild och underligt nog en tom skalle som gäller.
